Asbestdöden – sveket mot arbetarna

Till minnet av Aaro Liukkonen och alla andra med mesoteliom till följd av arbetet med asbest. 6 maj 2020 Paula Liukkonen Läs boken här som PDF

Varför skriver jag om asbest och lungcancern mesoteliom?

Jag skriver för att asbest fortfarande dödar. Antalet döda i asbestfiber och mesoteliom år 2018 var 165 personer. Socialstyrelsens cancerstatistik visar att antalet lungsjukdomar orsakade av asbest ökar bland den äldre befolkningen. De är pensionerade byggnads-, industri- och varvsarbetare, som exponerades för asbest på 1970- och 1980-talet, vars lungsjukdomar har tagit från 30 till 40 och ibland till och med 50 år att växa och orsaka en obotlig lungcancer, mesoteliom.

Jag skriver för att försöka förstå hur man tänkte på 1960-talet när hälsoriskerna blev kända och då arbetsmiljöansvariga arbetsgivare och arbetsmiljö- och tillsynsansvariga myndigheter utsatte tusentals arbetare för riskfylld asbesthantering. I Stockholm påbörjades rivning av Klaraområdet i slutet på 1960-talet och arbeten fortsatte till 1970-talets mitt. Många av dem som arbetade med rivningen är nu antingen cancerpatienter i palliativ sjukvård eller döda. Frågan är: hur tänkte beslutsfattare och politiker när de utformade regelverket för asbesthantering, styrde arbetsmiljö- och tillsynsarbeten, fattade beslut kring bedömning av arbetsskador och utformade trygghetsförsäkringar? Trots att Sverige för många var ett av de nordiska förebildsländerna i sättet att lagstifta om arbetsmiljöarbetet, organisera företagshälsovården och med råd och föreskrifter vägleda lokalt arbetsmiljöarbete, kunde detta hända. Hur kunde så många arbetare i Sverige utsättas för dessa dödsbringande asbestrisker?

Jag skriver för alla de i asbestcancer döda och i svensk arbetsskade- och döds-orsaksstatistik osynliga arbetarna. Utöver kända och väldokumenterade asbestskandaler finns ett stort antal i statistiken totalt osynliga arbetsskadade bygg-arbetare. De är invandrare från nordiska och andra europeiska länder, allt från bygg- och rivningsarbetare till montörer, elektriker, rörmokare, isolerare, mattläggare, byggstäderskor och sömmerskor som skadades av asbest. Det finns ett stort mörkertal båda i den svenska dödsorsaksstatistiken och i arbetsskadestatistiken om det verkliga antalet asbestskadade och döda arbetare. Vem tar ansvar för att inte dagens inlånade byggnads- och saneringsarbetare tvingas gå samma öde till mötes som de som asbestskadades under 1960-, 1970- och 1980-talen?

Jag skriver för att förstå sveket de asbestsskadade utsattes för när de tvingades kämpa för sina rättigheter att först få lungsjukdomen godkänd som en arbetsskada, få förtidspension eller rehabilitering och sedan få sjukdomen ersatt som en asbestskada. Arbetsmiljöansvariga arbetsgivares roll har dokumenterats och nu är det frågan om samhället. Myndigheter och politiker har ett ansvar att skydda medborgarna från dödliga arbetsmiljörisker, allt från arbetsolyckor till arbetssjukdomar. De har ansvar för att lagstifta, organisera, bemanna styrelser och tillsätta myndighetschefer, initiera forskning, utbildning och utvecklingssatsningar och kontrollera att verksamhetsmålen nås med valda politiska strategier. I Arbetsmiljö – erfarenheter, tendenser, framtidsproblem (1972) beskrev Sveriges ledande arbetsmiljöforskare och experter på vilka områden omfattande förnyelse av strukturer och arbetssätten krävdes för arbetsmiljöarbetets effektivisering. Resultatet av strukturbygget är viktigt att synliggöra för att förstå varför vi årtionden framåt varje år har hundratals arbetare som exponerades för asbestdamm på 1960-, 70-, 80-talet och som nu i pensionsåldern insjuknar och dör i lungcancer. Vad hade beslutsfattare, som skulle ha kunnat hindra asbestskadornas omfattning, för underlag för sina ställningstaganden att handla, vänta och förhala, att inte alls handla?

Stora, mindre och kommande asbestskador
Utöver dessa storbolag fanns mindre och medelstora bygg- och saneringsföretag och rivningsfirmor vars kunskaper om ansvaret i arbetsmiljö- och asbesthantering var låg om inte obefintlig. De flesta som arbetade i Klarakvarteret med rivningsarbeten var finländare varav många återvände till hemlandet efter byggboomen i Sverige. Där insjuknade de årtionden senare i lungsjukdomar och dog i lungcancer orsakad av asbest de hade exponerats för i Sverige. Kan det hända ännu i dag? Huddinge sjukhus byggdes på 1960-talet och i fasaden användes asbest som isoleringsmaterial. Omfattande reparations- och saneringsarbeten pågår sedan 2018–2019. Arbetet görs av unga män från Ukraina, Polen och andra forna öststater. På samma sätt som tidigare på 1970-talet riskerar de att bli osynliga i den svenska arbetsskadestatistiken och också i dödsorsaksstatistiken. På 1970-talet jobbade rivningsarbetarna helt utan skyddskläder. Nu har deras efterträdare heltäckande skyddsoveraller och ventilerade hjälmar, men frågan är om de räcker till att skydda mot asbesten. De är lika okunniga om de svenska arbetsmiljöföreskrifterna, försäkringsreglerna och om sina rättigheter som rivningsarbetarna i Riksgropen var på 1960-talet. Kommer dessa ungdomar klara asbestsaneringen utan skador? Fungerar tillsynen, regelverket och ansvarstagandet nu bättre?

Om myndigheters och politikers ansvar
Företagens sätt att ta sitt arbetsmiljöansvar är väl dokumenterat vad gäller de stora asbestcancerarbetsplatserna. Det som saknas från de första asbestårtiondena, från 1960- till 80-talet, är en beskrivning av myndigheters och politikers ansvar att med lagar och föreskrifter styra, organisera och bemanna arbetsmiljö- och företagshälsovårdsarbetet med ämneskompetens, utforma försäkringar samt tillsätta resurser för tillsyn, uppföljning och kontroll av vidtagna åtgärders verkningskraft. Hur har dessa arbetsmiljöorganisationer hanterat asbestrisken och de sjukdomar och rehabiliteringsbehov som den har orsakat? Myndighetsansvaret, dess innehåll och sättet att bära det, skymtade fram årtionden senare i internationella utvärderingar som kritik av svensk arbetsmiljöforskning och dess kvalitet och politiska styrning. I Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FAS) internationella utvärdering av arbetsmiljöforskning kommenterades sambandet mellan asbestexponering och olika cancerformer.

Lungsjukdomen asbestos var känd sedan länge, men trots att internationella studier påvisat samband mellan olika cancerformer och asbestexponering redan under 50-talet i England, var detta samband inte accepterat av svenska myndigheter. Först, när en ansamling av lungsäckstumörer kunde påvisas från ett svenskt företag i cancerregistret och andra svenska studier visade samma sak som i USA och andra länder, godkändes sambandet. Det medförde snart närmast ett totalförbud. Svenska studier påvisade även ökad risk med vit asbest (krysotil) och inte bara med blå asbest eller liknande former av asbest.

Om mina sökningar
För att få en uppfattning om besluts- och handlingskulturen i asbestfrågan från 1960 till slutet av 1980-talet har jag sökt fakta från forskningsrapporter och vetenskapliga artiklar till läroböcker i arbetsmiljö och företagshälsovård för att få svar på frågan om hur och varför asbestrisken hanterades på ett sätt som ledde till flera tusen arbetares död. Resultaten jag visar är alltså inte hämtade ur dagens arbetsmiljö-Sverige utan det Sverige som fanns när arbetare, både män och kvinnor, utsattes för asbestriskerna i början på 1960-talet och senare. Valet av litteraturen jag använder för att söka svar på ansvariga myndigheters handlingar i asbestfrågan motiveras med följande korta bokpresentationer som jag senare återkommer till. Citaten exemplifierar den delen av böckernas innehåll som berör asbest och asbestcancern mesoteliom. Jag sammanställer texterna med direkta citat och markerar tydligt egna kommentarer med iakttagelser om utvecklingsbehoven och vad de bygger på i texten. De tre böcker som presenteras i arbetet, på sin tid kursböcker såväl i akademisk utbildning som i facklig arbetsmiljöutbildning, inleder litteraturstudien.

Först statistik om dödsorsakerna mesoteliom och asbestfiber. I följande statistiksammanställningar redovisas antalet i fysiska personer och inte med måttet antalet insjuknade i relation till antalet personer i arbetskraften eller i relation till hela befolkningen.

DÖDSORSAK MESOTELIOM OCH ASBESTFIBER 2004–2018

Källa: Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik 2004–2018

I Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik redovisas den underliggande dödsorsaken, kodad enligt den internationella versionen av sjukdomsklassifikationen ICD-10. I sjukdomsgruppen maligna tumörer i mesotelial (kroppshåletäckande) vävnad och mjukvävnad ingår mesoteliom under kod C45. Statistiken omfattar endast dödstal där personen var folkbokförd i Sverige vid tiden för dödsfallet.

Statistik om nyupptäckta cancerfall mesoteliom 1993–2017
Statistiken för 2018 publiceras i början av 2020.