| Myter och sanningar om den svenska sjukfrånvaron |
Påstående
Vi har hög sjukfrånvaro, högst av alla EU-länder.
Fakta
Stämmer inte. Vi är ett av de få länder som öppet
redovisar långtidssjukfrånvaron. Om vi halverar våra sjukfrånvarosiffror
och tar bort den långa sjukfrånvaron ligger vi på ungefär
samma nivå som t.ex. våra närmaste nordiska grannar, Norge,
Finland och Danmark. Den långa sjukfrånvaron orsakar höga sjukfrånvarosiffror
i Sverige.
Påstående
Vår andel av arbetad tid är låg, bara 70–80 procent av
ordinarie arbetstid. I många länder är den arbetade tiden betydligt
högre och över 85 procent av ordinarie arbetstid.
Fakta
Det stämmer att vi har relativt låg andel arbetad tid och
framförallt på den offentliga sektorn. Det förklaras av att
vi har både män och kvinnor i arbete. Kvinnorna ökar andelen
lagstadgade ledigheter för vård av barn, föräldraledigheter
och tillfälliga föräldraledigheter. Om man tar hänsyn till
könsvisa skillnader i olika arbetens bemanning skiljer sig inte våra
siffror så mycket från andra länders utfall, där andelen
kvinnor i arbete är lika.
Påstående
Sjukförsäkringen fuskas det med. Många sjukskriver sig
själva på en vecka, dvs. använder egensjukskrivningen ofta.
Fakta
Den korta sjukfrånvaron (mindre än en vecka) är rätt stabil
över tid, ca två procent av ordinarie arbetstid och tyder inte på
stor överanvändning. Många arbetar när de är sjuka
och är sjuknärvarande eller tar semester i stället för att
vara sjukskrivna.
Påstående
Kostnaderna för sjukfrånvaron ökar, och de raserar hela det
svenska välfärdssystemet.
Fakta
Sjukpenning är inte en kostnad som drabbar staten utan en transferering.
Arbetstagare och företagare avstår en del av lönen i form av
sociala avgifter (arbetsgivaravgifter, egenavgifter) som i sin tur finansierar
sjukförsäkringen och andra välfärdstjänster. Av Socialdepartementets
”Socialförsäkringen i siffror” framgår hur mycket
arbetsgivare betalat in i avgifter, och hur stora de sociala utgifterna
har varit under de senaste åren.
